Varför Jag Älskar Lorcan Furey

Jag (Medea) måste erkänna att jag sitter djupt nere i vampyr hysterin som pågår runt om i värden. Jag älskar vampyrer. Dem är coola på sitt sätt. De är mystiska solhatande, förutom de i Twilight, varelser som förgyller min vardag med deras konstanta uppdykande på TV-skärmarna och i böckerna.
Det finns särskilt en vampyr som fastnat  i mitt hjärta. Hans namn är Lorcan Furey. Han är från Vampyrater böckerna av Justin Somper.
Det finns många anledningar till att Lorcan är min absoluta favorit av alla vampyrer. Jag har listat några här:

• Han är en otroligt omtänksam person. Han tog t.ex hand om Grace när han räddat henne ur vattnet. Han brydde sig verkligen om henne.
• Han är heroisk. Han räddade Grace från att drunkna och stannade i solljuset för att rädda Grace vilket resulterade med att han blev blind.
• Lorcan har humor. Vampyrhumor gillar jag!
• Han är både vampyr och pirat, han är en Vampyrat (japp, det heter faktiskt så).
• Han är väldigt snäll och trevlig men inte på ett överdrivet och mesigt sätt.
• Ibland när han pratar så låter det som om han läser något från en gammal dikt.
• Han är född 1803 i Connemara och dog 1820 i Dublin. Jag gillar 1800-talet. Det är en intressant tid.
• När han slogs mot Johnny i femte boken visade Lorcan att han faktiskt kan vara en bad-ass vampire.
• Han kan slåss med svärd. Det är något som jag alltid gillat. Jag har funderat på att själv börja fäktas.
• Lorcan är Irländsk. Jag älskar irländska accenter!
• Nu blir det lite ytligt här, men han har långt svart hår, himmelsblå ögon, höga kindben, långa ögonfransar, är vältränad men inte överdrivet han är helt enkelt bara perfekt!
• Han grät en gång i tredje boken, och en gång i femte boken har jag för mig också, vilket visar att han vågar visa sig sårbar.

Det finns många fler anledningar till att jag tycker att Lorcan är fantastisk, men jag orkar inte lista upp dem. Ni får helt enkelt ta och läsa Vampyrater böckerna.

Ha det bra!

Hälsningar Medea